Rättsfall om hotell efter tillsyn LSO

Lagen ger ingen nedre gräns för vad som ska betraktas som hotell och pensionatsrörelse, men det ska ske yrkesmässigt och handla om att tillhandahålla tillfällig möblerad bostad. Här finns flera gråzoner. Den som hyr ut rum, exempelvis till studerande, för kortare eller längre tid faller utanför definitionen hotellrörelse. Enligt en dom i Regeringsrätten 1993-08-25 RÅ 1993 ref 64 (mål nr 1818-1991) betraktas inte korttidsuthyrning av fyra rum i en lägenhet som hotellrörelse. Det finns ingen exakt gräns hur länge en "tillfällig möblerad bostad" ska betraktas som just tillfällig och när det ska betraktas som "korttidsuthyrning". Enligt propositionen till lagen (1966:124) om hotell- och pensionatrörelse är tillfällighetskriteriet högst en månad, vilket kan ses som en viss vägledning.

Om verksamheten har plats för minst nio gäster eller har minst fem gästrum krävs tillstånd från polismyndigheten. För små hotell krävs med andra ord inget tillstånd från polismyndighet. De särskilda bestämmelser som finns i byggreglerna gäller inte dessa hotell, däremot gäller de generella bestämmelserna. På samma sätt omfattas inte dessa små hotell av MSB:s allmänna råd (SRVFS 2008:3).

Byggreglerna och MSB:s allmänna råd kan däremot vara till stöd vid bedömning av brandskyddsnivån även i ett mindre hotell. Viktiga bestämmelser är att det ska finnas anordningar för tidig upptäckt och varning vid brand och två av varandra oberoende utrymningsvägar från övernattningsrum.

Två äldre publikationer som fortfarande kan ha relevans är:

Brandsyn på vårdanläggningar, elevhem, hotell m.m. (Statens brandinspektions meddelande 1971:9). Meddelandet har upphävts men kan i vissa delar vara till stöd för förståelse och bedömning av brandskydd på äldre hotell och pensionat.

Rapporten Brandsäkerhet i hotell, på pensionat och på vandrarhem - en undersökning av 117 verksamheter i Sverige. Utgiven av Räddningsverket 2008, Karlstad.

Vid dimensionering av utrymningssäkerheten ska förhållandet mellan det mänskliga beteendet och gränsvärden för kritiska förhållanden (siktbarhet, värmestrålning, temperatur och giftiga gaser) värderas så att en tillfredsställande utrymning kan ske av samtliga personer som befinner sig i byggnaden. För att uppnå tillfredsställande utrymning för hotellets gäster behöver två kriterier vara uppfyllda:

• Tidig upptäckt av branden och varning till personerna i byggnaden.
• Minst två av varandra oberoende utrymningsvägar hela vägen till det fria.

Hoby Gård Bed & Breakfast ligger i Simrishamns kommun. Verksamheten inryms i en upprustad äldre ekonomibyggnad i två våningsplan och omfattar högst 4 rum eller högst 8 gäster. På bottenvåningen finns två gästrum, vardagsrum, kök och entréhall med trappa. På andra våningsplanet finns trapphall och två gästrum. Det finns brandvarnare i de fyra gästrummen.

Föreläggande

Sydöstra Skånes Räddningstjänstförbund, SÖRF, genomförde 2007-10-21 tillsyn på Hoby Gård där verksamhet med bed & breakfast bedrivs och överlämnade krav på rättelse av flera brister. Ett nytt tillsynsbesök genomfördes 2008-04-24 och ett föreläggande överlämnades till ägarna enligt följande:

1. Samtliga gästrum och tillagningskök ska vara brandtekniskt avskilda i lägst EI30.
2. Fastigheten ska förses med utrymningslarm enligt SBF 110:6.
3. Gästrummen från våningsplan 1 tr. ska förses med nödutgång i form av dörrar och trappor eller motsvarande.

Punkt 3 förenades med ett verksamhetsförbud för uthyrning av rum på våningsplan 1 tr.

Beslut av Länsstyrelsen i Skåne län, 2009-06-29, dnr. 452-31244-08

Ägaren överklagade beslutet till länsstyrelsen med hänvisning till att Räddningsverkets allmänna råd och kommentarer om hotell, pensionat, vandrarhem och liknande inte omfattar verksamhet med färre än 9 gäster eller 5 uthyrningsrum. Länsstyrelsen avslog överklagandet och ändrade endast beslutet så att tiden för när punkt 1 och 2 i föreläggandet ska ha vidtagits flyttades fram.

Delbeslut av Länsrätten i Skåne län, 2008-07-25, mål nr. 7003-08E

Ägaren överklagade länsstyrelsens beslut till länsrätten. Länsrätten i Skåne län undanröjde länsstyrelsens beslut vilket innebar att det lämnade verksamhetsförbudet inhiberades. Länsrätten konstaterar i sitt delbeslut att möjligheten att en myndighet kan bestämma att ett beslut ska gälla även om det överklagas ska användas restriktivt. Länsrätten ansåg att ett verksamhetsförbud skulle ha medfört oskäliga kostnader eller svåra förluster för ägaren (prop. 2002/03:119, sid 119). Länsrätten kan inte finna att tillsynsmyndigheten i detta fall framfört några särskilda skäl för att utnyttja den möjligheten.

Länsrätten begärde därefter synpunkter från MSB som överlämnades 2009-11-16.

Dom av Länsrättens i Skåne län, 2010-02-05, mål nr 6883-09

Länsrätten finner att en samlad bedömning ger att krav på att samtliga gästrum och tillagningskök ska vara brandtekniskt avskilda i lägst EI30, kan tas bort utan att säkerheten eftersätts. Länsrätten upphäver därmed punkt 1 i föreläggandet. Vidare finner länsrätten att punkt 2 om krav på tidigt larm kan tillgodoses genom att fastigheten förses med seriekopplade brandvarnare istället för utrymningslarm enligt SBF 110:6 som tillsynsmyndigheten kräver. Länsrätten ändrar därför punkt 2 på så sätt att fastigheten ska förses med seriekopplade brandvarnare. Länsrätten ändrar inte föreläggandet vad avser punkten 3, det vill säga krav på att gästrummen på våningsplan 1 tr. ska förses med nödutgång i form av dörrar och trappor eller motsvarande, och fastställer förbudet för uthyrning av rum på våningsplan 1 tr.

Ett pensionat i Bjuvs kommun består av en äldre 1½-plansbyggnad. Det övre våningsplanet kan betraktas som ett helt våningsplan med anledning av de utbyggnader som skett.

Föreläggande, 2003-11-19, dnr. BRF156/2003

Föreläggandet från ansvarig nämnd i Bjuvs kommun omfattar tre punkter:

• För att hindra brandspridning så att personsäkerheten inte hotas ska hotellet ha två av varandra oberoende utrymningsvägar. För hotellet är fönster inte en godtagbar utrymningsväg. Varje gästrum ska vara utformat som en egen brandcell. Utrymningsvägar (korridorer och trappor) ska vara utförda i material med måttlig benägenhet att sprida brand och utveckla brandgaser. Tillgången till släckutrustning ska vara god.
• För att säkerställa att en utrymning kan ske på ett säkert vis ska belysta eller genomlysta nödutrymningsskyltar finnas. Utrymningsvägarna (korridorer och trappor) ska även vara försedda med nödbelysning.
• För att en utrymning ska kunna ske innan kritiska förhållanden uppstår är det av största vikt att en utrymning kan starta omgående. Därför ska hotellet vara försett med utrymningslarm som ska kunna utlösas både manuellt och automatiskt. När receptionen är obemannad ska larmet vidarebefordras till den kommunala räddningstjänsten.

Av föreläggandet framgår också att övervåningen inte får användas förrän åtgärderna vidtagits.

Beslut av Länsstyrelsen i Skåne län, 2005-01-19, dnr. 452-269-04

Länsstyrelsen avslår överklagan från ägarna till pensionatet och ändrar bara datum för när åtgärderna ska vara genomförda.

Dom av Länsrätten i Skåne län, 2006-09-18, mål nr. 1654-05

Ägarna till pensionatet har i sin överklagan framfört att föreläggandet är så allmänt hållet att det är svårt att utläsa begränsningarna och omfattningen av åtgärderna.

Länsrätten finner i sin dom att uttrycket "måttlig benägenhet att sprida brand och utveckla brandgaser" inte kan anses vara ett vedertaget byggnadstekniskt uttryck eller innefatta tillräcklig information för den enskilde att utgå från. Länsrätten har inte något att invända mot föreläggandet i övrigt.

Dom av Kammarrätten i Göteborg, 2008-03-11, mål nr. 5872-2006

Kammarrätten konstaterar att det inte har framkommit något i målet än att de förelagda åtgärderna är skäliga och motiverade från brandskyddssynpunkt med undantag av den justering som länsrätten gjorde.

Kammarrätten utvecklar den första punkten i föreläggandet om uttrycken "ska hotellet ha två av varandra oberoende utrymningsvägar". Kammarrätten säger i sin dom att ett föreläggande ska så tydligt som möjligt ange vad den förelagda ska göra för att efterleva föreläggandet men att det för en hotellrörelse inte kan krävas att föreläggandet i detalj måste anges. Vidare säger kammarrätten att:

"detta följer redan av det faktum att det kan finnas ett flertal alternativa sätt att iordningställa hotellet för att uppnå erforderligt brandskydd".

Kammarrätten anser också att:

"föreläggandets adressat vid behov ska ta erforderlig kontakt med räddningsnämnden eller annan sakkunnig innan de förelagda åtgärderna ska vidtas och att parterna därefter har kontinuerlig kontakt".

MSB:s kommentar

Kammarrättens dom är av intresse bland annat av det skälet att det finns en viss vägledning för hur tydligt ett föreläggande bör vara. Beträffande utrymningsvägarna godtas en allmänt hållen beskrivning i föreläggandet eftersom det kan finnas alternativa lösningar. Däremot är det rimligt att i ett föreläggande som avser invändiga vägg- och takytor använda mera vedertagna och specificerade byggnadstekniska uttryck.

En kommun har en skyldighet enligt 3 kap. 2 § LSO att genom rådgivning, information och på annat sätt underlätta för den enskilde att fullgöra sina skyldigheter enligt lagen. Domen i Kammarrätten i Göteborg visar att det är rimligt att den enskilde tar kontakt med räddningsnämnden eller annan sakkunnig vid behov. Vidare framförs att parterna därefter bör ha kontinuerlig dialog.

Ett mindre pensionat i Kloten i Lindesbergs kommun i norra delen av Örebro län. Miljö- och räddningsnämnden lämnade ett föreläggande efter brandsyn 1995-08-09. Vid efterbesiktning 1996-07-10 konstaterades att några åtgärder ej vidtagits. Miljö- och räddningsnämnden beslutade därför 1996-09-10 om ett vite på 100 000 kronor att hotellverksamheten inte kunde fortgå förrän bristerna var åtgärdade. Nämnden beslutade också att värdshusbyggnaden inte fick utgöra restaurang samtidigt som en del av byggnadens användes som bostad. Nämnden beslutade också om nyttjandeförbud för hotelldelen med motivering att utrymningsvägar var låsta och utrymningslarm saknades.

Beslut av Länsstyrelsen i Örebro län, 1997-04-24, dnr. 727-08563-96

Länsstyrelsen avslår bolagets överklagande. I länsstyrelsen beslut konstateras att verksamheten innebär att många människor kan komma till skada vid brand.

Dom av Länsrätten i Örebro län, 1997-07-02, mål nr. 1513-97

Länsstyrelsens beslut överklagas till länsrätten. Klagande yrkar att beslutet ska upphävas. Länsrätten finner att länsstyrelsens beslut är väl motiverat och inte kan anses vara oskäligt betungande och därför avslås överklagandet. Kostnaderna för att vidta åtgärderna beräknades till 300 000 – 400 000 kronor.

MSB:s kommentar

I Länsrättens dom tas räddningstjänstens insatstid upp, bland annat frågan om när en insats inte kan genomföras inom godtagbar tid (normal tid). I länsrättens dom formuleras det enligt följande:

"Byggnaderna ligger vidare mer än 30 minuters väg från närmaste räddningstjänst varför en brand innebär risk för svåra skador på person och egendom. Med hänsyn härtill finner länsrätten att de förelagda åtgärderna är att anse som motiverade från brandsäkerhetssynpunkt och att de inte kan anses var oskäligt betungande av hänsyn till nämnda skyddsintressen".

I lantlig miljö i Härnösands kommun ligger ett större vandrarhem. Byggnaden uppfördes i slutet av 1970-talet som läkarmottagning och vårdcentral. Den u-formade byggnaden består av en huvudbyggnad i två plan med flyglar i ett plan på ömse sidor. Verksamheten på markplanet är indelad i vandrarhem samt lägenheter för korttidsuthyrning. På det övre planet finns lägenheter, en för fast boende och en som hotellägaren disponerar då hotellet och närbelägen campingplats är i drift. Receptionen för hela rörelsen finns på campingplatsen en liten bit bort. 2004-12-13 beviljades bygglov för ändrad användning från sjukhem till vandrarhem.

Utrymningsvägen från gästrummen passerar genom gemensamhetsutrymmen som ansluter till kök, sällskapsrum, hall, hygien- och städutrymmen. Vandrarhemmets ventilationssystem är gemensamt för hela byggnaden och har ingen brandtekniskt avskiljande funktion mellan rummen. På gästrummen finns brandvarnare uppsatta som varnar gästen vid brand på rummet. Dörrarna mellan korridoren och gästrummen är i trä av lätt konstruktion, vilket tyder på lågt brandmotstånd. Golvtrösklar och tätningslister runt dörrarna saknas.

Föreläggande, 2011-05-24, dnr. HKA.2010.00405.7514

Efter ett tillsynsbesök förelägger räddningstjänsten om ett antal åtgärder som rör utrymningssäkerheten. Sammanfattningsvis handlar det om vägledande markeringar, nödbelysning, brandvarnare i korridorer, utrymningsplan och information till gäster. Dessa krav överklagas inte av ägaren. Däremot överklagar ägaren det krav som ställs på byte av dörrar till boenderummen enligt nedan.

"I dagsläget saknar boenderummen brandsäkra dörrar och dörrstängare. 
Krav: Samtliga dörrar till boenderummen skall vara lägst brandklass EI-30C. Samtliga dörrar till boenderummen skall förses med dörrstängare."

MSB:s yttrande till länsstyrelsen, 2011-11-29, dnr. 2011-3626

Efter besök på plats kan MSB konstatera att brandskyddet i byggnaden troligen inte har förändrats sedan tiden som läkarmottagning och vårdcentral. Det innebär att gästrum och övriga utrymmen inklusive utrymningsvägar tillsammans bildar en gemensam brandcell.

Avsikten med brandcellsindelningen är i första hand att kvarhålla brand och brandgaser i gästrummet till dess utrymningen från övriga bostadsrum har genomförts. Nuvarande utformning av gästrumsdörrarna innebär att brand och brandgaser relativt snabbt kan sprida sig från ett gästrum till korridoren och andra gästrum. Kravet på att dörrarna till gästrummen ska vara av lägst brandteknisk klass EI-30C innebär att tillsynsmyndigheten förelägger om en åtgärd motsvarande den nivå som byggreglerna gav uttryck för när bygglovet beviljades 2004. Med hänsyn till detta, samt det faktum att byggnadens utformning i dagsläget utgör risker för personsäkerheten, bedömer MSB att den förelagda åtgärden är skälig att kräva.

MSB konstaterar även att installation av brandklassade dörrar och automatiska dörrstängare förbättrar brandskyddet, men att det ändå inte kan anses vara tillräckligt för den verksamhet som bedrivs där. Även ventilationssystemet behöver förändras och minst ett fönster per gästrum behöver anpassas storleksmässigt så att gäster kan använda fönstren som en alternativ utrymningsväg.

Beslut av Länsstyrelsen Västernorrland, 2011-12-27, dnr. 456-4733-10

Länsstyrelsens beslut är att åtgärderna med byte av dörrar och installation av dörrstängare är skäliga att kräva, och avslår därmed överklagandet.

Efter kommunicering av MSB:s yttrande meddelade ägaren länsstyrelsen att han ansåg att yttrandet var otydligt och att vandrarhemmet måste läggas ner om allt det som står däri måste genomföras. Länsstyrelsen anser dock att själva föreläggandet är så pass tydligt och preciserat att det kan följas. De förelagda åtgärderna är vidare skäliga och motiverade ur brandskyddssynpunkt, varför beslutet ska fastställas.

MSB:s kommentarer

Precis som uttalas i förarbeten till LSO ska inte den enskildes ekonomiska situation påverka ett beslut om en åtgärd är skälig att kräva, och så görs heller inte i detta fall. Länsstyrelsen bedömer åtgärderna som skäliga trots att ägaren anger att det riskerar leda till att vandrarhemmet läggs ner.

När det gäller den del av MSB:s yttrande som anger att brandskyddet blir bättre med förelagda åtgärder, men inte tillräckligt, och att det även behövs åtgärder när det gäller ventilationsbrandskydd och utrymningsvägar, kan följande konstateras. Länsstyrelsen ska endast avgöra om de överklagade förelagda åtgärderna kan anses skäliga. MSB:s yttrande ska ses som en informativ text för att lyfta fram att åtgärder behöver sättas i sitt sammanhang för att uppnå ett skäligt brandskydd. Tillsynsmyndigheten måste vara förvissad om att förelagda åtgärder inte bara ger ett förbättrat skydd utan verkligen innebär ett brandskydd som i sin helhet är skäligt.

Ett hotell på Marstrand är i fyra våningsplan och har 69 lägenheter/hotellrum och ett antal konferensrum. På bottenvåningen finns bland annat hotellreception och restaurang. Hotelltillstånd har funnits sedan starten 1950. Under början av 80-talet utfördes omfattande om- och tillbyggnad för att använda lägenheterna dels för fritidsboende och dels för hotellboende. Byggnaden kompletterades då även med konferenslokaler och restaurang. De bostadsrättslägenheter som ingår i hotellverksamheten fungerar som andelsboende. De veckor som inte utnyttjas av andelsägaren kan överlåtas till hotellverksamheten.

Varje hotellrum/lägenhet är utformad som en egen brandcell. Korridorerna utanför rummen är brandtekniskt avskilda från övriga delar av hotellet. Hotellet är utrustat med ett automatiskt brandlarm, som installerades i början på 80talet. Varje lägenhet är utrustad med värmedetektorer och korridorerna är försedda med rökdetektorer. När detektorerna aktiveras skickas ett larm till en SOS-central för vidare utalarmering av räddningstjänsten. Även hotellets utrymningslarm aktiveras i samband med detta. Hotellets reception är inte ständigt bemannad.

Föreläggande, 2010-04-12, dnr. 2010000028

Kungälvs Räddningstjänst har efter tillsyn förelagt om åtgärder:

"I gästrum/lägenheter saknas rökdetektorer som är kopplade till byggnadens automatiska brandlarmanläggning. För att säkerställa att tidig upptäckt sker i händelse av brand anser räddningstjänsten i Kungälv att samtliga gästrum/lägenheter ska vara utrustade med rökdetektorer kopplade till det automatiska brandlarmet. Lämpligt utförande är enligt svenska anvisningar för brandlarmanläggningar SBF 110:6. Ingående komponenter i brandlarmanläggningen ska uppfylla krav enligt SS-EN 54."

Fastighetsägaren överklagar föreläggandet till Länsstyrelsen Västra Götalands län med motiveringen att deras lösning, med värmedetektorer i kombination med brandvarnare i lägenheterna, ger ett lika gott skydd som det som räddningstjänsten förelagt om. Brandlarmet är vidarekopplat till räddningstjänsten samt aktiverar utrymningslarmet i hela byggnaden. Det är inte lämpligt att ha rökdetektorer i lägenheter där det finns kök eftersom det kommer att ge upphov till ett stort antal onödiga larm vid t.ex. matlagning.

MSB:s yttrande till länsstyrelsen, 2011-06-22, dnr. 2011-1036

I och med kompletteringen med konventionella brandvarnare i de lägenheter som hyrs ut får den som befinner sig där en tidig varning och möjlighet att påbörja utrymning i ett tidigt skede. För att utrymningslarmet ska aktiveras krävs dock att någon av värmedetektorerna aktiveras. I en lägenhet där innehavarna är hemma stadigvarande blir de boende medvetna om behovet av batteribyte genom att brandvarnaren börjar ge ifrån sig ett pipande ljud. Om en lägenhet står oanvänd under en längre tid finns en uppenbar risk att brandvarnaren kan vara ur funktion när lägenheten sedan hyrs ut. I sådana fall blir varningen för de boende i byggnaden helt beroende av värmedetektorerna och dyrbar tid i samband med utrymningen riskerar att förloras.

I det aktuella fallet anser MSB att det finns särskilda omständigheter. Dagens snabbare brandförlopp med ökade krav på tidig varning tillsammans med det faktum att den förelagda åtgärden varit krav och praxis sedan närmare 20 år tillbaka i tiden är enligt MSB sådana omständigheter som motiverar högre krav än vad som ställdes i samband med det senaste bygglovet. Sett till effekt menar MSB att åtgärden är att betrakta som skälig trots den relativt stora kostnaden.

Beslut av Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2011-10-14, dnr. 452-11308-2010

Länsstyrelsen avslår överklagandet med motiveringen att det inte kan förutsättas att människor som vistas i hotellets lokaler generellt har god lokalkännedom om lokalernas utformning och vilka rutiner som gäller. Det ställer krav på lokalernas brandtekniska anordningar. Vidare bedömer länsstyrelsen att nuvarande förhållanden inte innebär en godtagbar säkerhet. Eftersom det är rimligt att ställa högre krav på säkerhetshöjande åtgärder när det gäller fara för människors liv, än när det enbart gäller egendomsskador, och det inte framkommit någon uppgift som visar att kostnaderna är mer betungande än vad som är rimligt med hänsyn till skyddets syfte bedöms åtgärden vara skälig.

Länsstyrelsens beslut överklagas av fastighetsägaren till Förvaltningsrätten i Göteborg.

Dom av Förvaltningsrätten i Göteborg, 2012-05-10, mål nr. 13066-11 E

Förvaltningsrätten gör samma bedömning som länsstyrelsen och avslår överklagan.

Fastighetsägaren överklagar förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Göteborg som 2012-11-15 beslutar att inte meddela prövningstillstånd (mål nr. 5190-12). Fastighetsägaren överklagar därefter kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen som 2013-04-11 beslutar att inte meddela prövningstillstånd (mål nr. 142-13). Förvaltningsrättens avgörande står därmed fast.

Ett centralt beläget hotell i Gävle omfattar fyra våningsplan med totalt 50 gästrum och sammanlagt ca 100 bäddar. I entréplanet finns utöver reception även ett sällskapsrum tillika frukostmatsal och ett mindre kök. Hotellet är försett med ett utrymningslarm bestående av larmklockor i varje korridor och som utlöses manuellt. Hotellets reception är bemannad under dag- och kvällstid fram till kl. 23.00. Under helgerna finns bemanning dygnet runt.

Föreläggande

Ett föreläggande upprättades efter brandsyn 1995-08-14. Föreläggandet gäller installation av ett heltäckande automatiskt brandlarm som är anslutet till SOS Alarm.

Beslut av Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1996-09-03, dnr 727-10310-95

Räddningsnämndens beslut överklagas till länsstyrelsen som begärt in synpunkter från Räddningsverket (skrivelse med dnr. R12-2650-1995 och R121293-1997). Klagande anser att föreläggandet innebär överkrav och inte är lagligt grundat. Länsstyrelsen finner att eftersom hotellet ibland är obemannat är det orimligt att den enskilde gästen ska vara ansvarig för alarmering av den kommunala räddningstjänsten. Länsstyrelsen låter föreläggandet stå kvar.

Dom av Kammarrätten i Sundsvall 1997-04-25 mål 3207-1996

Länsstyrelsens beslut överklagas till kammarrätten som bland annat finner att länsstyrelsen har handlagt fel genom att inte kommunicera ärendet. Kammarrätten finner ändå inte att det finns skäl att målet återförvisas utan kommer fram till att de förelagda åtgärderna är att anse som motiverade ur brandsäkerhetssynpunkt och att föreläggandet därför ska kvarstå.

MSB:s kommentar

Den klagade framförde att kravet på ett heltäckande automatiskt brandlarm inte var ett krav som gällde då hotellet byggdes. Av domen kan utläsas att tidigare godtagna byggnadstekniska lösningar har fått ge vika för brandskyddsintresset.

Av Räddningsverkets allmänna råd (SRVFS 2008:3) framgår att det i hotell som kan ta emot minst nio gäster eller har minst fem uthyrningsrum bör finnas utrymningslarm för tidig varning. Ett sådant utrymningslarm bör kunna utlösas manuellt, men om hotellet är i flera våningsplan eller på annat plan än markplanet bör det även kunna utlösas automatiskt. Vidare framgår av det allmänna rådet att om det inte finns personal på plats i hotellet bör larmet överföras direkt till kommunens räddningstjänst.

För att ett larm ska kunna göra nytta måste någon ta emot det, och automatiska brandlarm ska kopplas till bemannad plats. Det finns förelägganden om att överföra larm till kommunens räddningstjänst när det inte finns personal på hotellet hela dygnet i receptionen eller dess närhet. Det måste betraktas som rimligt att ett sådant larm kopplas till kommunens räddningstjänst.

Bakgrunden till ställningstagandet är bland annat Haverikommissionens rekommendationer. Men det gäller inte villkorslöst, om räddningstjänsten exempelvis har lång insatstid och därför inte har möjlighet att bidra i en utrymningssituation. Poängen med överföringen är att den ska göra faktisk nytta.

Beträffande bemannad plats finns ett ärende där en bostadslägenhet på "andra sidan gatan" inte har betraktats som närhet till reception (dom av Länsrätten i Hallands län, 2009-05-18, mål nr. 1754-08). Det måste vara en lokal avvägning och bedömning om hur långt från receptionen en uppehållsplats för hotellpersonal kan accepteras. Även kompetens m.m. i den organisation som ska finnas till hands för att hantera olyckshändelser måste bedömas lokalt från fall till fall.

I ett annat ärende fastslår såväl Länsstyrelsen i Gävleborgs län, 1996-09-03, dnr. 727-10310-95, samt Kammarrätten i Sundsvall, 1997-04-25, mål nr. 32071996 att det inte är rimligt att lägga hela ansvaret för alarmering av räddningstjänsten på den enskilde hotellgästen i hotell som inte har bemanning dygnet runt. Det är viktigt att påpeka att ett larm till den kommunala räddningstjänsten inte innebär att den hotellansvarige överlämnar någon typ av ansvar för hotellgästernas säkerhet. Syftet med överföring av larm till räddningstjänsten är att tiden för att påbörja en räddningsinsats inte onödigtvis ska försenas.