Sotning och brandskyddskontroll

Inte som det ser ut i nuläget. Arbetsbeskrivningar för genomförandet av kontrollen, inkluderande protokoll, är på sådan detaljnivå att frågan med fördel bör lösas mellan företrädare för kommunerna och sotningsbranschen.

Nej, kontrollen är i första hand en okulär kontroll av brandskyddet beträffande anläggningen i sin helhet.
 
Om det vid denna kontroll uppstår misstanke om fel som kan innebära en brandrisk och som inte går att fastställa direkt, kan det vara nödvändigt att fördjupa kontrollen.
 
Exempelvis kan det uppstå misstanke om att rökkanalen är otät, men om man inte kan konstatera detta säkert på okulär väg så får man gå vidare och täthetsprova kanalen.

Det är kommunen som ska bestämma avgiften för kontrollen och tidsåtgången för kontrollen avgör kostnaden för densamma. Tidsåtgången styrs i sin tur av kontrollens omfattning vilken framgår av MSBFS 2014:6, det vill säga att det kan ta olika lång tid beroende på typ av objekt och hus.
 
Det är kommunernas uppgift att tillsammans med de som ska utföra kontrollen enas om en rimlig tidsåtgång och därefter fastställa en taxa som anger kostnaden för kontrollen.

Brandskyddskontrollen enligt lagen om skydd mot olyckor innebär att hela anläggningen ska undersökas. Kontrollintervallen framgår av MSBFS 2014:6, där också kontrollens omfattning anges. De som utför kontrollen ska uppfylla ett visst behörighetskrav (lägst teknikerutbildning för skorstensfejare).

Kommunen kan inte föreskriva om andra generella intervall för brandskyddskontrollen. Däremot kan en kommun med stöd av 3 kap. 1 § i förordningen om skydd mot olyckor besluta om brandskyddskontroll i särskilda fall när det finns skäl för att utföra sådan kontroll.
 
Exempelvis kan detta vara aktuellt innan en anläggning tas i bruk efter att ha varit utsatt för soteld.

Formellt sett inte men man ska givetvis inte sprida uppgifter av personlig eller ekonomisk karaktär om det kan vara till olägenhet för någon.

Den bedömning som gjordes när behörighetskravet fastställdes var att det totala behovet låg på ca. 200-400 årsarbeten. Det finns cirka 500-600 personer inom sotningsverksamheten som i dag uppfyller behörighetskravet vilket innebär att det totalt sett finns tillräckligt många personer som kan utföra kontrollen i landet. De är däremot inte jämt fördelade över landet så att det motsvarar behovet i varje enskild kommun. Genom omplanering av arbetsuppgifter, rekrytering och tillfälligt lån av arbetskraft kan sotningsdistrikten också påverka situationen.

Självklart ska sotaren meddela fastighetsägaren eller motsvarande om man upptäcker något som innebär en brandrisk vilket bland annat framgår av MSBFS 2014:6. Sotaren ska också meddela berörd nämnd i kommunen.
 
Sotning i nuvarande system innefattar inte en skyldighet att systematiskt kontrollera anläggningen för att bedöma dess brandsäkerhet. Denna kontroll sker nu endast i samband med brandskyddskontrollen.

Nej.

Att avgöra om en lokaleldstad är att hänföra till treårs eller sexårs brandskyddskontrollfrist är i grunden en bedömningsfråga där brandskyddskontrollanten har kompetens att avgöra. I de flesta fall är det relativt uppenbart vilken brandskyddskontrollfrist som är tillämpbar. Naturligtvis finns det fall då det exempelvis eldas i sådan omfattning att bedömningen blir svårare.

Grundtanken är att lokaleldstäder ska brandskyddskontrolleras vart tredje år, men eftersom det finns lokaleldstäder, det vill säga kaminer, kakelugnar och öppna spisar och så vidare som används i mindre omfattning finns möjligheten att ge dem en längre frist.

Enligt de allmänna råden om brandskyddskontroll är eldning i mindre omfattning definierat såsom eldning i korta eldningscykler någon gång (1) per vecka. Översatt i mängden förbrukat bränsle kan detta innebära en maximal ungefärlig årlig förbrukning på cirka 1 m³ ved.

Formel för en ungefärlig beräkning är:

• 52 veckor med en eldningscykel per vecka multiplicerat med 3 kg ved per timme multiplicerat med 3 timmar per eldningscykel dividerat med normalvikten för normaltorkad ved per kubikmeter, cirka 470 kg per m³.

Då det i praktiken nästan är helt omöjligt för en kommun att kontrollera den exakt förbrukade mängden bränsle i en eldstad, har MSB uppfattningen att bedömningen därför inte alltid endast kan bygga på mängden förbrukat bränsle utan ibland även på övriga omständigheter i det enskilda fallet som till exempel risksituationen.

En god tumregel är dock

Utslaget på hela eldningssäsongen:

•     under 1 m³ kan ge sex-årsfrist.
•     över 1,5 m³ ger alltid tre-årsfrist.

Däremellan (mellan 1 m³ och 1,5 m³) kommer det att behöva göras bedömningar i det enskilda fallet.

Viktigt att komma ihåg är trots allt. att detta är utgångspunkten för ett resonemang och inte ska betraktas som absoluta gränser. Brandskyddskontrollantens kompetens är kommunens instrument för att göra en inledande bedömning. I det fall fastighetsägaren inte är nöjd med brandskyddskontrollantens bedömning, får kommunen (räddningsnämnden) avgöra med vilken frist som eldstaden ska brandskyddskontrolleras. Räddningsnämndens beslut är överklagningsbart enligt förvaltningslagen. Naturligtvis ska kommunens beslut ligga inom ramen för lagstiftningens andemening.

Av LSO (Lagen om skydd mot olyckor) framgår att kommunen får tillåta att en fastighetsägare sotar sin egen anläggning om det kan ske på ett från brandskyddssynpunkt betryggande sätt.
 
Detta innebär att kommunen bara får tillåta sådan sotning om den enskilde visar att det görs på ett betryggande sätt.
 
Om kommunen avslår en ansökan om att få sota själv så kan detta beslut överklagas till länsstyrelse och allmän förvaltningsdomstol. Denna prövning får då avgöra om kommunen haft rätt att neka den enskilde att sota själv.

Det är kommunen som bestämmer hur sådan verifiering ska ske. Exempelvis kan ett intyg från en genomgången kurs eller studiecirkel med relevant innehåll vara ett sådant sätt. Brandskyddsföreningen Sveriges utbildningspaket om "egensotning" är ett exempel på en sådan kurs.

Ja, det får kommunen eftersom bestämmelserna i LSO säger att fastighetsägaren kan få tillåtelse att låta annan utföra sotningen.  Om de civilrättsliga avtal som reglerar förhållandet mellan kommunen och skorstensfejarmästaren skulle hindra detta får kommunen själv pröva.

Primärt är det den nämnd i kommunen som är ansvarig för sotningsverksamheten som ska fatta dessa beslut. Enligt kommunallagens bestämmelser kan nämnden, om den så önskar, delegera beslutanderätten till exempelvis en tjänsteman eller förtroendevald i kommunen.
 
En skorstensfejarmästare som inte är anställd i kommunen kan därför inte delegeras sådana uppgifter.  Om en kommunalt anställd skorstensfejarmästare eller brandskyddskontrollant ska delta i beslutsfattandet eller handläggningen av dessa tillståndsärenden bör dock bestämmelserna om jäv iakttas.

Kommunen får endast ta betalt för sotning och brandskyddskontroll enligt lagens 3 kap. 6 §. Att pröva en ansökan om tillåtelse att få sota själv är att betrakta som handläggning av ett myndighetsärende och för detta får kommunen inte ta betalt.

Kommunen bör i beslutet ange att sotningar ska utföras enligt kommunens sotningsfrister och att fastighetsägaren ska dokumentera när sotning har skett. Denna dokumentation kan sedan kontrolleras i samband med brandskyddskontrollen eller vid annan tillsyn från kommunens sida.

Nej, tillåtelse får endast ske efter prövning av ansökan från en fastighetsägare i varje enskilt fall.

Nej, brandskyddskontrollen ska alltid utföras genom kommunens försorg och av behörig brandskyddskontrollant, då detta är samhällets kontroll av att den enskilde uppfyller kraven enligt lagens 2 kap. 2 § som i korthet säger att det är fastighetsägaren som är ansvarig för att anläggningen är brandsäker.

Nej, denna bestämmelse finns inte kvar på samma sätt som tidigare. Har en anläggning inte använts och därmed inte kontrollerats inom den föreskrivna fristlängden ska det ske en kontroll innan anläggning på nytt tas i bruk.

På vår webbplats finns alla föreskrifter och allmänna råd tillgängliga digitalt för utskrift.
MSBFS 2014:6 föreskrifter och allmänna råd om rengöring (sotning) och brandskyddskontrollLag och förordning om skydd mot olyckorVill man ha dem i tryckt form får man beställa dem via Nordstedts Juridik AB. MSB har ingen egen försäljning av tryckta föreskrifter och allmänna råd.

Lagen och förordningen om skydd mot olyckor innehåller inte några bestämmelser som tvingar kommunen till att föra något register.
 
Kommunerna har ansvaret för sotningsverksamheten och för att kunna planera, genomföra och följa upp verksamheten är det nödvändigt att veta vilka fastigheter som ska besökas med mera. Det ger att kommunen självklart måste ha någon form av dokumentation över de fastigheter som berörs för att kunna kontrollera och följa upp verksamheten.

Nej, sådana anläggningar definieras inte som sådan fast förbränningsanordning som avses i lagens 3 kap. 4 §.

Ja, bestämmelsen återfinns i förordningen (2003:789) om skydd mot olyckor, 3 kap. 7 §.

Kommunens uppgifter enligt lagen om skydd mot olyckor ska fullgöras av en eller flera nämnder. Kommunen får själv bestämma om de vill ha en nämnd som hanterar alla uppgifter enligt lagen eller om man vill dela upp det på flera olika nämnder.

Om kommunen så önskar är det alltså fullt möjligt att ha en egen nämnd som enbart ansvarar för sotningsverksamheten.