Projekt med stöd från anslag 2:4 Krisberedskap

Bergslagen blir först ut med gemensam larm- och ledningscentral
Den gemensamma larm- och ledningscentralen i Örebro beräknas vara klar 2023 - och den blir den första av detta slag i Sverige och norra Europa.

Projektet stöttas av bidrag på 10,9 miljoner kronor från 2:4-anslaget.
- Ambitionen är att utveckla och förbättra samarbete och samverkan mellan samhällsviktiga aktörer, säger Jörgen Berggren, verksamhetsutvecklare på Polismyndigheten.

I Örebro förbereds för en gemensam larm- och ledningscentral för Polismyndigheten, SOS Alarm och räddningstjänsten. Projektet stöttas med närmare elva miljoner kronor från 2:4-anslaget och den gemensamma larm- och ledningscentralen beräknas vara klar 2023. Den 31 mars 2023 beräknas lokalen vara inflyttningsklar och förhoppningsvis kan verksamheten tas i drift under maj 2023. Idén till gemensamma lokaler aktualiserades samtidigt som Polismyndigheten genomförde sin omorganisering 2015 då Bergslagen blev en av de sju polisregionerna. Det i kombination med att SOS Alarm och Nerikes Brandkår visade intresse och hade behov av nya lokaler, gjorde att idén kunde bli verklighet.

- Projektet handlar om att bygga ledningslokaler för Polismyndigheten, räddningstjänsten och SOS Alarm samt en gemensam ledningscentral där aktörerna sitter tillsammans och leder operativa insatser under både vardagliga och svårare händelser, säger Jörgen Berggren, som leder projektet.

Han fortsätter:
- Förutom lokalanskaffningen ingår det att utveckla samarbete och samverkan mellan alla samhällsviktiga aktörer i region Bergslagen som omfattar Dalarna, Värmland och Örebro län. Alla samhällsviktiga aktörer ska vid behov vid olika händelser kunna samlas i fastigheten för samverkan, samordning och ledning.
De som omfattas av projektet, som startade 2015, är samhällsviktiga aktörer i polisregion Bergslagen som består av Örebro, Värmland och Dalarna.

Vad är status på projektet just nu?

- Fastigheten håller på att byggas och den blir inte klar förrän 2023. Utifrån MSB ”Gemensamma grunder” och aktörernas egna arbeten har projektet levererat aktörsgemensamt utvecklade förslag på bättre samverkansmetoder som flera har infört och utbildat personalen i. Metoderna har med gott resultat använts vid olika skarpa händelser, säger Jörgen och lägger till:
- Närmast planeras fler utbildningar och parallellt fortsätter vi att utveckla samverkan och samarbetsformer mellan samhällsviktiga aktörer. Vi kommer också att försöka engagera fler i utvecklingsarbetet och hoppas bland annat också få med frivilligorganisationerna i projektet.

Spara tid och resurser

Jörgen beskriver projektet som lyckat och uppskattat hittills. Bergslagen kommer alltså bli först ut i Sverige och Norra Europa med en gemensam larm- och ledningscentral av detta slag.
- Med en gemensam larm- och ledningscentral där man sitter tillsammans kommer man att kunna agera snabbare och mera samordnat vilket gör att man förhoppningsvis kan spara resurser samtidigt som man blir effektivare så att fler människor och mer egendom kan räddas. Detta tillsammans med ett bättre samordnat förebyggande arbete kommer att öka tryggheten och säkerheten i samhället.

Projektet har fått bidrag på 10,9 miljoner kronor från 2:4-anslaget. På vilket sätt har bidraget gjort skillnad för projektet?
- Utan bidraget så hade vi inte kunnat utföra detta med samma ambitionsnivå, säger Jörgen Berggren.

Det har funnit sårbarheter i den svenska läkemedelsförsörjningen under en längre tid. Flödena är känsliga, ansvarsfördelningen inte alltid tydlig och periodvis har det varit brist, eller risk för brist, på läkemedel. I ett tvåårigt projekt gjordes en kartläggning som visade sig värdefull under den inledande hanteringen av coronapandemin.

Kunskaperna som projektet genererade användes för att bättre förstå risker och sårbarheter i försörjningen av läkemedel och vilka åtgärder som behövde vidtas, exempelvis en förstärkt nationell samverkan med alla inblandade.

Projektet ”Resursförstärkt läkemedelsförsörjning inför kris, höjd beredskap och krig” (2017-2019) syftade till att undersöka svensk läkemedelsförsörjning och relaterad försörjning, av sjukvårdsmateriel, medicintekniska produkter, nutritionsprodukter, speciallivsmedel och blod. Målet var att ge klarhet kring vilka läkemedel som behöver omfattas av kontinuitetshantering, inklusive omsättningslagerhållning och distribution i ett fungerande försörjningsflöde.

Liknande studier av komplexa försörjningskedjor har inte tidigare genomförts.
- Vi fyllde en lucka, ingen hade tidigare tittat på detta ur ett helhetsperspektiv. Varje enskild regions försörjning och hela det nationella flödet kartlades tillsammans med fler än 30 sakkunniga inom området, säger Eva Leth, projektledare, krisberedskapsstrateg och extern doktorand vid Lunds universitet.

Projektet genomfördes i samverkan med berörda privata och offentliga aktörer, branschorganisationer och intresseföreningar. Det drevs av Lunds Universitet med Socialstyrelsen som projektägare. Projektet skulle tydliggöra behovet av en kontinuerlig läkemedelsförsörjning som fungerar under hela hotskalan ur ett nationellt systemperspektiv, som en del i planeringen av civilt försvar. Projektet skulle även ge förslag på regeländringar och ge vägledning för privata och offentliga aktörers kontinuitetshantering.

Ansvarsfrågan är central

I projektet framkom att klargjorda ansvarsförhållanden  är av yttersta vikt för att till stånd ett fungerande flöde, hos alla aktörer i försörjningskedjan och dess relaterande IT-system. Läkemedelsförsörjning förutsätter tillgång, och försörjning sker i konkurrens. Marknaden påverkas av geopolitik, marknadskrafter och handelshinder och Sverige är en mycket liten marknad. I och med detta behöver omsättningslagerhållning och säkerhetslager regleras, liksom uttag och ersättningsnivåer. Flöden behöver också ses över för att ta tillvara returer och minska resursslöseri. 

Lägesbilder försvåras av att ingen idag har ansvar för överblick och systemsyn.
- Försörjningsfrågan sträcker sig över olika ansvarsgränser, och ingen särskild instans har haft ett utpekat ansvar för helheten, så d har ingen heller kunnat ta ett helhetsgrepp. Vi har jobbat mycket med att klargöra förhållanden och kvalitetssäkra dem eftersom det i vissa fall har funnits väldigt skiftande uppgifter och uppfattningar mellan olika instanser. Den metod vi använt skulle kunna användas för studier även av  andra flöden, menar Eva Leth.

Några lärdomar från projektet var att:

• Förmågan till läkemedelsberedskap behöver utvecklas.
• Kunskapsutveckling är en framgångsfaktor. Det gäller här mellan olika sakområden som farmaci, medicin, inköp, juridik, ekonomi, krisberedskap och civilt försvar.
• Grossister levererar enligt ställda krav, men idag finns inga krav på lager för Sverige.

Att ge och ta emot bistånd fungerar i vardagen för till exempel blod och medicintekniska produkter men mycket bygger på frivillighet och det finns ingen som på nationell nivå har ett utsett samordningsansvar för helheten gällande Sveriges blodförsörjning eller försörjning av sjukvårdsmateriel. Det finns en biståndsproblematik kring läkemedelsregelverken. Det behöver tydliggöras på vilket sätt nationella och regionala aktörer kan bistå varandra vid omfattande läkemedelsbristsituationer och hur prioritering och fördelning av resurser ska ske i kris, höjd beredskap och krig.

Bidrar till utredning och hälso- och sjukvård

I augusti 2018 tillsattes en statlig utredning om beredskapen inom hälso- och sjukvården. Bakgrunden var bland annat att den förändrade hotbilden när det gäller terrorattentat samt att hälsohot i form av smittsamma sjukdomar ställer ökade krav på hälso- och sjukvårdens beredskap.

Utredningens bedömningar ska utgöra ett underlag inför den försvarspolitiska propositionen som regeringen ska lämna till riksdagen under hösten 2020, där frågan om läkemedelsförsörjning blivit högaktuell i och med den pågående pandemin.
-    De analyser som utredningen kommit fram till är i linje med vad vårt projekt lämnade, men självfallet med hänsyn till den extrema situation vi nu befinner oss i, menar Eva Leth.

Projektet har levererat förslag på hur svensk läkemedelsförsörjning kan säkerställas och fungera under minst en tremånadersperiod. Den ger ett kunskapsunderlag med förutsättningar och förhållanden i den nationella läkemedelsförsörjningen, en fördjupning om krisberedskapen samt en internationell jämförelse med fokus på nordiska länder.

Kunskapsunderlaget bidrar med exempel och förståelse for hur komplexa försörjningskedjor med fragmenterade ägarförhållanden kan fungera ur ett systemperspektiv vid olika påfrestningar. Rapporten innehåller även en vägledning för berörda aktörers kontinuitetshantering.

Rapporten ”Resursförstärkt läkemedelsförsörjning inför kris, höjd beredskap och krig – Kunskapsunderlag”Delbetänkandet Hälso- och sjukvård i det civila försvaret - underlag till försvarspolitisk inriktning SOU 2020:23MSB:s samlade information och stöd i arbete med kontinuitetshantering

Att livsmedelsförsörjningen i vårt land fungerar är förstås alltid viktigt, men detta gäller än mer i tider av kris. Att säkerställa goda förutsättningar för detta var prioriterat för projektet ”Kontinuitet och funktionalitet i samhällsviktig verksamhet med fokus på livsmedelsförsörjning” som finansierats med hjälp av anslaget 2:4 krisberedskap.

Mötesplatser och kunskap

Projektet handlade om att öka kunskapen och stärka beredskapen hos olika aktörer inom livsmedelskedjan. Det har lett till att skapa mötesplatser för samverkan och ökat kunskaper på området.

- Nu är utmaningen att skapa intresse och incitament för att det privata näringslivet också tar till sig, ser nyttan och tillämpar en god beredskapsplanering, säger beredskapshandläggare Annelie Lundin Zumpe.

- Covid-19-pandemin har bidragit till att öka medvetenheten, men vi har samtidigt en utmaning i att öka konkurrenskraften och att säkerställa att vinstdrivande företag förstår hur de kan bidra till en robustare livsmedelskedja. I samarbete med Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt har vi nyligen lämnat det gemensamma underlaget ”Livskraft-mätt och frisk” till regeringen, som beskriver behov och prioriteringar för den fortsatta inriktningen av det civila försvaret inom områdena livsmedels- och dricksvattenförsörjning. Där finns förslag på vad Sverige behöver för att komma framåt i denna planering.

Om projektet

Projektet finansierades med hjälp av medel från det statliga anslaget 2:4 Krisberedskap, ett extra tillskott som bidrar till utveckling av krisberedskap och civilt försvar, där det krävs samverkan mellan olika aktörer. Inriktning för anslaget 2019 var bland annat funktionalitet och kontinuitet i samhällsviktig verksamhet, vilket kommit väl till pass under den rådande coronapandemin.

Ansvariga för projektet var Livsmedelsverket, som sedan 2010 har myndighetsansvaret för att samordna kris- och beredskapsplaneringen av livsmedelsförsörjning i leden efter primärproduktion. Både transporter och livsmedelsförsörjning är prioriterade områden i återuppbyggnaden av civilt försvar. Men med prioriteringen kom inte några särskilda anslag. Därför blir möjligheten att söka och driva ett projekt inom ramen för anslag 2:4 Krisberedskap ett bra komplement till myndigheternas egna resurser och ge förutsättningar att kunna genomföra projekt som stöder andra aktörer och ökar kunskapen inom området.

Ökade kunskaper och mötesplatser

Utkomsterna av projektet har varit flera. En viktig sådan har varit att länsstyrelserna har genomfört kunskapsdagar för att öka förståelsen regionalt, eller på annat sätt uppmärksammat  vilka utmaningar vi har i landet för en tryggad tillgång på säkra livsmedel under större samhällsstörningar.

Dessutom har Livsmedelsverket genom projektet startat en årlig konferens, ”Mötesplats Livsmedelsförsörjning” som samlat ett 100 tal deltagare per år. Evenemangen filmades och finns nu tillgängliga på webben.

- Medvetenheten om de sårbarheter vi har i livsmedelskedjan har ökat hos livsmedelsföretag, branschorganisationer, kommunerna och på länsstyrelserna, säger Annelie Lundin Zumpe, beredskapshandläggare på Livsmedelsverket.

Handböcker och verktyg

Livsmedelsverket har i projektet även uppdaterat skriften ”Säkerhetshandbok för livsmedelsföretag”, som är en övergripande säkerhetshandbok med information och praktiska verktyg som också finns tillgänglig på Livsmedelsverkets webbplats.

Med stöd av Försvarshögskolan har ett antal fallstudier genomförts, som bland annat utmynnat i en rapport om vilka effekter snöovädret i Stockholm 2016 hade på förmågan att förse staden med livsmedel.
De nya kunskaper som framkommit genom projektet gör att stödinsatser för planeringen av civilt försvar kan anpassas bättre.

Signalskyddssystemet Signe är ett projekt finansierat av anslag 2:4 krisberedskap som bidragit till att länsstyrelserna kan skydda sig och andra mot signalspaning.

Signe kryptodator är ett signalskyddssystem som gör att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter kan kommuniceras elektroniskt mellan länsstyrelserna och deras samarbetspartners, till exempel kommuner och regioner. Projektet startade för två år sedan och är en del av länsstyrelsens samlade utvecklingsprogram för kontinuitet och resiliens (PKR).

Investering och utbildning

Peter Huotila, projektägare på Länsstyrelsen Uppsala och ansvarig för projektet för alla länsstyrelser, menar att utan både finansiellt stöd och expertstöd från MSB hade inte projektet kunnat genomföras:

- Bidraget skapar möjligheter för att göra de investeringar som krävs för att för att kunna skapa ett sammanhållet system av tekniska komponenter och verksamhetsrutiner för att skyddat kunna utbyta uppgifter inom ett län.

Just nu håller kryptosystemet Signe på att rulla ut från länsstyrelserna till kommuner, regioner och andra verksamheter med betydelse för det civila försvaret.

Digitalisering ställer nya krav

Sverige är ett av de länder i världen som är mest digitaliserade. I och med ett förändrat säkerhetspolitiskt läge krävs det att det finns robusta system som klarar av att både hantera hemliga uppgifter och att skapa ledningsförutsättningar i cybervärlden.

- Projektet ska stärka signalskyddet hos länsstyrelserna. I slutändan skapar det en förmåga att kommunicera och samordna sig som inte funnits förut, säger Ronny Harpe, avdelningen för cybersäkerhet och säkra kommunikationer på MSB.

Projektstart för två år sedan

Projektet startade för två år sedan, 2017. Sedan start har MSB funnits med och både följt upp och också finansierat de olika delarna för projektet.

- Signe-paketet omfattar allt från att utbilda roller som vissa ska ha, som signalskyddschefer, lärare och operatörer till själva kryptodatorn. När det gäller den här typen av kommunikationssystem är det av största vikt att hela införandet blir rätt från början till slut, säger Peter Huotila. 

Signalskyddet måste upprätthållas av de som ska använda det. Därför tittar länsstyrelsen just nu på hur de ska förse sina operatörer med rätt utbildning och skapa en fungerande organisation. Internutbildningar ska genomföras för att inte behöva vara beroende av utomstående organisationer.

- Nu slår vi åter på lampor som varit släckta några decennier, säger Peter Huotila.

Inom transportsektorn har det etablerats ett forum för samverkan mellan offentliga och privata aktörer för att stärka transportsektorns beredskap att hantera samhällsstörningar, TP-SAMS, Transportsektorns samverkan inför samhällsstörningar.

Roland Sandelin, Trafikverket, berättar om TP-SAMS

Vad gick projektet ut på?

I samverkansområdet transporter identifierade vi när de första signalerna på återupptagen planering för civilt försvar kom 2013 att det saknades ett systematiskt sätt att samverka mellan privata och offentliga aktörer. Vi gjorde en förstudie och därefter en huvudstudie för att skapa ett forum för privat- och offentlig samverkan. Vi gjorde research på hur den finansiella sektorn lagt upp sitt arbete i FS-POS men fick skruva det så att det passade för transportsektorn.

2015 hade vi ett första konstituerande möte. Vi var tio myndigheter och branschorganisationer som var med från början, men snart utökade vi till att vara 20 olika organisationer som företräder alla transportslag. Trafikverket är ordförande och har forumets kansli.

Vad har ni gjort inom ramen för TP-SAMS?

Vi har kompetensutvecklat oss genom olika seminarier och föredrag samt lagt in ett övningstillfälle per år där vi övat vår förmåga. TP-SAMS ska inte fungera som ett ledningsorgan, utan som ett rådgivande organ i en samhällsstörning. Vi har tagit fram förutsättningar inför samhällsstörningar, kriser och väpnade konflikter genom olika utredningar och seminarier. Vi har arbetat med strategiplaner, verksamhetsplaner och andra styrande dokument för att just skapa dessa förutsättningar. Vi träffas fyra till sex gånger per år. Detta skapar då också ett viktigt nätverk och förståelse för myndigheternas och de privata aktörernas förutsättningar.

Vad har det gjort för skillnad för krisberedskapen och vilka konkreta förbättringar har det lett till?

Jag tycker kompetensnivån har ökat markant tack vare detta forum. Vi har etablerat nätverk som går att använda direkt och när vi nu håller på att ta fram förutsättningar för till exempel transportsektorns inriktnings- och samordningsfunktion (ISF) och lägesbild.

Vilka lärdomar kan andra dra från ert projekt?

Vi har tryckt på frivilligheten; det är inte ett tvång att vara med men man vill vara med eftersom man inser hur viktigt det är. Den kunskap man får i forumet är mycket värdefull. Även i den värsta störningen ska ju alla kunna verka. Det är viktigt att alla känner ett win-win.

Det är också viktigt med kontinuitet i arbetet och att alla känner delaktighet och ansvar. Vi har en styrelse där alla är medlemmar. Det har skapat goda förutsättningar för vårt arbete.

Livsmedelsverket har ansvarat för ett projekt som producerat en handbok för att upptäcka cyanotoxiner, det vill säga gifter från blågröna alger, i dricksvatten.

När det finns höga halter av gifterna i dricksvattnet kan det i vissa fall ge svåra hälsoeffekter. Till exempel kan levern påverkas, skelett- och andningsmuskulaturen förlamas och i värsta fall kan man dö om man fått i sig gifterna.

Projektet har ökat Sveriges förmåga att upptäcka och hantera hot mot dricksvattenförsörjningen.

Heidi Pekar, Livsmedelsverket, berättar om projektet:

Vad har projektet har gått ut på?

Vi har tagit fram en handbok för dricksvattenproducenter och kontrollmyndigheter för att hantera risker med cyanotoxiner i dricksvatten. Vi har riskvärderat alla de fem grupperna av cyanotoxiner som kan finnas i vattnet och beskrivit metoder för att avskilja eller inaktivera gifterna.

I ert projekt samverkade ni med många olika aktörer, hur såg samarbetet ut?

Vi samarbetade med många dricksvattenproducenter för att ta del av vilka behov de har för att förbättra sin förmåga på området. Vi anordnade även en utbildning i att analysera cyanotoxinerna med snabba och enkla analyskits som små laboratorier och dricksvattenproducenterna själva kan hantera, Det visade sig när vi prövade förmågan i en övning att de som genomgått kursen hade en bättre förmåga att påvisa gifterna än de som inte gått kursen. Vi samarbetade även med Sveriges Lantbruksuniversitet, Totalförsvarets forskningsinstitut, Dricksvattenproducenterna och kommersiella laboratorier eftersom vi vill att förmågan ska öka även i den privata sektorn.

Vad har det gjort för skillnad för krisberedskapen och vilka konkreta förbättringar har det lett till?

Vi har ökat medvetenheten om riskerna med de här gifterna. Vi har byggt vår förmåga och är bättre förberedda. Redan sommaren 2018 såg vi att laboratorierna och dricksvattenproducenterna själva är bättre på att analysera med hjälp av de snabba test som vi utbildat på inom ramen för projektet. Resultaten i projektet har vi redan använt i flera faktiska händelser som inträffat. Under 2019 är vår förhoppning att dricksvattenproducenterna och kontrollmyndigheterna också ska kunna förbättra hanteringen av giftiga blomningar av blågröna alger genom att följa de beslutscheman och använda den beredningsinformation som finns i handboken. Sedan projektstarten 2016 har man kunnat hantera två-tre incidenter årligen tack vare projektets resultat.

Vi hade inte fått ett lika bra resultat av projektet om vi inte haft den samverkan som vi haft. Vi har behövt expertkunskaper i olika frågor som vi kunnat knyta till projektet tack vare 2:4-medlen.

Handbok Dricksvattenrisker: Cyanotoxiner i dricksvatten finns att läsa på Livsmedelsverkets webbplats

Exempel på projekt som genomförts med stöd av anslag 2:4 Krisberedskap de senaste fem åren:

• Gränslös krishantering (Länsstyrelsen i Dalarna och Värmland län): öka Länsstyrelsens förmåga till resursinventering och samordning på regional nivå samt till att inrikta och samordna planeringen av information och resurssamordning vid en omfattande utrymning och evakuering.
• Användning av geografisk information vid extraordinär händelse (Lantmäteriet): öka aktörers förmåga att samverka om samlad geografisk lägesbild samt informationssamordning.
• Inhämtning och visualisering av information vid samhällsstörningar (SMHI) : skapa ett verktyg för snabb och enkel informationsinhämtning, analys och visualiserad presentation.
• Länsöverskridande samverkan kring farliga ämnen (LSFÄ) (Länsstyrelsen i Västerbottens Län): ökad förmåga och samsyn kring hantering av oavsiktliga och avsiktliga CBRNE- händelser i nordlänen.
• Gränsöverskridande kommunikation mellan Nödnett och Rakel. Nor-Swe ISI (MSB): öka förutsättningar för ledning och samverkan vid en olycka, händelse eller kris där kommunikation med stöd av Rakel och Nödnett är det primära.
• CBRNE ett utbildnings och övningskoncept i samverkan: ta fram ett utbildnings- och övningskoncept för att ta beslut på ett gemensamt underlag utifrån rådande lägesbild.
• SUBCOP - SUicide Bomber COunteraction and Prevention (FOI): utveckla nya rutiner och ny teknologi som skall möjliggöra ingripande utan dödlig utgång mot självmordsbombare inför ett nära förestående attentat.
• Samordnad beredskapsplanering dammbrott, Nordsam, Z, Y och AC-län (Länsstyrelsen i Jämtlands län): skapa en likartad planering för hantering av dammbrott.